Dagens högtalare är tillbaka efter lite ledighet! Idag blir det en high-endhögtalare, eller två egentligen; Pioneer S-3EX och storebror S-1EX. Skillnaden mellan dessa är väl främst diskanterna där S-1 har berylliumtweeter och och S-3 har keramisk grafit-tweeter. Även Basarna är snäppet större på S-1.
However, at the 2006 CES, I found Jones in the Pioneer room, just downstairs from the TAD room, demonstrating Pioneer's new EX speaker line, which is derived directly from the technology developed for the TAD products. That demo, of the stand-mounted S-2EX ($6000/pair), was very encouraging; the demo at HE2006 last May of the larger S-1EX ($9000/pair) convinced me that I had to get a pair for review.
Description
Some months later, two large transit cases, each the size of an armoire, appeared at my back door—along with Andrew Jones, who assisted in unloading them. That task was quite easy, and shortly I was alone with the S-1EXes.
Why they don't bear the TAD badge and its attendant cachet rather than the Pioneer logo with a fancified EX modifier is a long story that involves Pioneer's worldwide marketing decisions rather than any effort to distance themselves from the TAD name. Nonetheless, we've seen many mass marketers try to invade the High End with worthy products, only to fail because the typical audiophile couldn't bear to have a Sony or a Samsung nameplate. Heck, even the Japanese big three auto makers, Honda, Toyota, and Nissan, invented new names and distribution channels in recognition of the need to differentiate their high-end models from their regular lines. Let's hope that the S-1EX will be the exception to the rule; it will be sold through "selected" Pioneer EX dealers and is not simply a gussied-up mass-market box. It's a genuine effort to offer cutting-edge speaker technology at an affordable price. Of course, affordable is highly subjective, but an order-of-magnitude reduction in price from the TAD-1 is significant on anyone's scale.
The S-1EX is a handsome black column with a subtly complex shape. Its cross section is almost trochoid—that is, its curve is generated by a point on the radius of a circle or the radius extended as the circle rolls on a fixed straight line—and the front and sides are gently convex. Jones maintains that the use of curved construction results in greater stiffness than would result from flat panels of the same thickness. The thickness of the panels ranges from 3" on parts of the front to 1.25" on the sides, which are built up from 1/8"-thick layers that are curved before being laminated together. The S-1EX comes mounted on a heavy base plate whose adjustable feet give the speaker a wide stance. With its feet flat on the ground, the cabinet leans slightly back and is absolutely stable. In addition, almost the entire front of the cabinet is deeply scooped out from top to bottom, with the drivers mounted in a vertical arc. This is done so that each driver is equidistant from and aimed directly at the listener.
And what special drivers these are! The coaxial tweeter-midrange—or, as Pioneer calls it, the Coherent Source Transducer (CST)—consists of a beryllium-dome tweeter that shares a dual-gapped neodymium magnet with a magnesium-coned midrange unit. (The TAD drivers use beryllium, with its high ratio of stiffness to mass, for both the tweeter and midrange.) The coaxial arrangement means that these two drivers essentially act as a single driver that provides controlled and symmetrical radiation for all frequencies from the low hundreds up to 100kHz. The S-1EX also has two 7" woofers with cones made of layers of aramid, carbon fiber, and polypropylene, with neodymium magnets and diecast aluminum chassis—all features of the TAD system as well. The complex, composite crossover uses series and parallel elements to divide the frequencies among the drivers, control their in-band frequency responses, and ensure that the overall system presents a sensible load to the amplifier.
To sum up: The S-1EX has four drivers in three chassis, vertically arranged on the front panel, below them an artfully sculpted 5" port. At the bottom of the rear panel are nice biamp terminals. There are no tone controls or doohickeys.
Sound
My first impression of the S-1EX was of clean, balanced sound, with the exception of some lumpiness in the bass that demanded that I experiment with the speakers' positions. Andrew Jones assisted with this, and before he left, the S-1Exs were positioned to his liking. However, I now thought they lacked a little in the bass. Over the next week or so, I moved them a bit farther from the sidewalls and toed them in a bit more to reach what sounded to me like smooth neutrality. I listened to them this way for quite a while before realizing that, when listening, I was always sitting much more erectly than mere alertness required. I placed a 5/8"-thick board under the rear feet of each speaker base so that the speakers themselves sat a bit straighter. (I could have adjusted the feet and gotten the same effect, but I'd already packed the provided tool away with the shipping cartons.) At my listening distance of about 14', this placed the axes of the CST drivers exactly at the level of my ears. That was it!
At every musical task I set it, the S-1EX was simply outstanding. Most important, it was devoid of any identifiable tonal coloration through the mid to high frequencies. That, coupled with its great transparency and crisp transients, made it sound more like a full-range planar than a conventional box speaker. Like planars, it seemed to be able to throw the music into the room rather than let it expand backward behind the speaker plane. Unlike most planars, it was as good with the precision imaging of a single instrument—a solo violin, say—as with a full orchestra or choir. Whether the violin was off to the side, as in the opening solo in Fritz Reiner and the Chicago Symphony's recording of Rimsky-Korsakov's Scheherazade (SACD/CD, RCA Living Stereo 66377-2), or dead center, as in Julia Fischer's spectacular new performance of Tchaikovsky's Violin Concerto with Yakov Kreizberg and the Russian National Orchestra (SACD/CD, Pentatone PTC 5186 095), it was both dead stable in position and full-bodied in tone.
With smaller-scale recordings, the S-1EX did everything I asked. In fact, it was eminently clear that Patricia Barber's voice on Modern Cool(SACD/CD, Mobile Fidelity UDSACD 2002) should not be softer or louder than one specific volume setting, and at that setting the piano, bass, and all the stars were in perfect alignment for a stunningly realistic presentation. Solo guitar, too, was clean and ripe, with all the details of fingers on strings in appropriate measure. In fact, I found myself gravitating toward music rich in transients so that I could revel in the Pioneer's abilities to reveal all the details.
Listening to a new reissue of the 1973 Decca/HEAD recording of Roberto Gerhard's brilliant and blistering adaptation of Camus' The Plague, with speaker Alec McGowan, Antal Dorati, and the National Symphony Orchestra and Chorus (CD, Explore EXP0005), I was continually startled by the intimacy of the vocal parts and the power of the orchestra. McGowan's matter-of-fact narration was chilling—through the S-1EXs, he seemed to speak to me from a seat in my own room, as all the plague-driven panic and chaos raged outside. The S-1EX's midrange and treble are great.
The S-1EX also had excellent bass extension and detail, and, when called on, could deliver a terrific wallop. It did sound a bit bass-shy at times, but that was due in part to what I heard as a highly damped tuning of the drivers and cabinet. This contributed in no small measure to the speaker's overall transparency and openness throughout the entire audioband—I wasn't distracted by any spurious muddiness or boom. For example, wide-range organ recordings sounded glorious, with granitic, stygian pedal tones. It was only when I listened to low timpani and bass drums that this overdamping seemed to dull the impact and presence a wee bit. All I had to do was transfer all bass below 50Hz to a JL Audio f113 subwoofer and it was clear that the Pioneers could do a little better. Sure, this wasn't fair—the JL is a dedicated bass transducer with an adaptive room equalizer that has improved the bass of every speaker I've used it with. Still, the best is the enemy of the good, and the S-1EX is better in the bass than underdamped speakers that spew woolly bass all around the room.
A comparison with my resident B&W 802D speakers was interesting. Central imaging and transparency were equally good. The Pioneers threw a wider, more forward soundstage, but one more limited in depth than the B&Ws'. Joel Fan's piano on his eponymous recital disc (CD, Reference RR-106) was pearly clear and fairly forward through the Pioneers, but I heard more of the instrument's body wood and more of the ambient space with the B&Ws. The Pioneer give the impression of greater transient quickness and brilliance, but a careful comparison suggested that this might have been the consequence of its overall balance, which can seem tilted toward a treble balance higher than the B&W's. Despite all these impressions, Julia Fischer's violin sounded remarkably similar through both speakers.
I did most of my listening with a pair of Bel Canto REF-1000monoblocks that, fortuitously, I'd recently installed in my system. Andrew Jones had used this class-D amplifier for his impressive demos at HE2006, and we agreed that the match was symbiotic. Although I tried other amps with varying degrees of success, I kept coming back to the Bel Cantos. The Classé CA-3200 and the Mark Levinson No.433 provided more midbass slam without adding any bloat, and sweetened the extreme treble, but the basic honesty of the S-1EX's midrange remained unaffected. The downside of both the conventional amps was their emphasis of the S-1EX's slightly puddingy reproduction of bass drums and low electric bass. This was probably the only flaw in the Pioneers' otherwise faultless performance, and mating them with the Bel Canto amps minimized it with no further damping or rolling-off of the bass.
Conclusions
I never bought into "trickle down economics" before, but Pioneer and Andrew Jones have applied the audio technology they learned in making the TAD Model 1 to a much less expensive speaker that has retained a disproportionate amount of the TAD's performance. Sure, $9000 is not pocket change. On the other hand, the S-1EX is fully competitive with higher-priced speakers that have spent time in my listening room, such as the B&W 802D ($12,000/pair) and the now-discontinued Revel Ultima Studio ($15,000/pair)—and with anything I've heard in demos. In regard to ease of placement in a domestic room not exclusively dedicated to listening, the S-1EX surpassed all other speakers I've used. This means that anyone who buys the Pioneer is more likely to enjoy optimum results than with more finicky speakers.
If you've read this far, you know that I love the Pioneer S-1EX. It is a full-range speaker with great transparency, dynamic potency, and truly neutral tonality. The speaker's ease of placement and setup are aided by its ability to immediately and easily reveal how it is affected by changes in position—when the Pioneers are in the right places, you'll know it. Then you'll stop thinking about the S-1EX and all its technological features, because you'll be listening to the music. Ladies and gentlemen, we have a winner."
Och här är ett från Bild & Ljud om S-3:an;
BIG and beautiful Det är väl inte så många som längtar efter riktigt stora högtalare. Men det finns begränsningar för hur mycket ljud ett par små högtalare lyckas fylla vardagsrummet med. Därför är Pioneers High End-högtalare S-3EX av den fullvuxna sorten. Allt för att få en utsträckt och oansträngd djupbas som mindre högtalare helt enkelt inte har någon chans att leverera. Tricket för att få uppehållstillstånd av hustrun är i stället att satsa på eleganta kurvor och högglanslack. Och många håller nog med om att detta är en läcker historia.Test av Pioneer S-3EX Gulvhögtalare
Testat: 08/08Tillverkare Pioneer Modell S-3EX Kategori Pris 44.000,- Importör Pioneer Sverige Pioneer S-3EX Ljudkvalitet 
Funktionalitet Användning Kvalitetsintryck 
Totalbetyg 
Bra dynamik.
Fylligt och stort ljud.
Gnistrande sammanhållning.
Behöver ett stort rum.
Aningen svulstigt nedre mellanregister.
Text:
Äntligen en högtalare som kan tillfredsställa kvinnor! Storleken spelar ingen roll när linjerna är så sexiga som här. Och Pioneers nya High End-högtalare kan mer än se bra ut, den är en av de mest potenta i sin prisklass.
S-3EX är en lite mindre variant av S-1EX som vi testade i mars 2006, en riktig mastodonthögtalare som kostar 66 00 kronor. Den lät helt enkelt sagolikt och hade ett knivskarpt fokus och en superb upplösning. Men storleken innebär nog problem för många. Därför är kanske lillebror S-3EX en intressantare modell. Om den kan bjuda på 90 procent av vad storebror mäktar med, fast i en mindre förpackning, så börjar det bli spännande.
Smakar det så kostar det
Det är inte så många av oss som kan eller vill lägga 44 000 kronor på ett par högtalare. Men oj, vad man går miste om mycket! Vill man ha musik som strömmar ut, ofärgad och fri och med dynamiken bevarad i ett kosmos av energi, så koster det därefter. Och de bästa golvhögtalarna i den här prisklassen är på god väg att leverera just detta.
S-3EX är en högtalare som inte känner till ordet ”kompromiss”. Allt börjar med kabinettet, som är huvudingrediensen i varje lyckad högtalarkonstruktion. Pioneers kabinett är tungt och superstyvt, så det gör ont i knogarna om man knackar på det. Och det låter knappt något alls, vilket är en indikation på att det är väldigt väl dämpat. Fronten är en aning böjd för att vinkla in högtalarelementen pyttelite mot varandra, vilket innebär att de kopplas ihop ungefär vid lyssningsplatsen. Och det är ju ingen nackdel att baffeln är hela 10 centimeter tjock på det tjockaste stället!
Inga parallella ytor
Fronten har inte samma vinkel som baksidan, och det finns inga parallella sidoytor. Inte en enda parallell yta finns på insidan av högtalarna, allt för att förhindra att ljudvågor studsar tillbaka åt samma håll de kom från och därmed orsakar utfasningar (stående vågor). Detta sker som regel någonstans mellan det övre basregistret och det nedre mellanregistret, och är alltså speciellt skadligt för återgivningen av röster. De få stående ljudvågor som uppstår inuti kabinettet blir enligt Pioneer fullständigt absorberade av en inre resonator.
Elektronik
En High End-högtalare ska låta bra vilken slags musik den än blir ombedd att spela. Det är viktigare med tonala kvaliteter än en förmåga att spela rungande högt, men en högtalare av den här storleken ska kunna skaka om kroppen rejält också. Av den anledningen har vi plockat in den senaste versionen av Chapter Audios integrerade förstärkare Précis. Sedan vi testade den i nummer 10-2006 har chassiet och kabinettet bytts ut, men det mest väsentliga är att strömförsörjningen arbetar ännu snabbare. Kraften har också ökat från 130 till 200 watt per kanal.
Förstärkaren är med andra ord synnerligen neutral, snabb och kraftfull. Under testets gång växlar vi mellan CD-spelarna Yamaha CD-S2000 (14 000 kr) och Esoteric SA-10 (30 000 kr). Den förstnämnde är ganska så varm i klangen, medan den senare är ohyggligt neutral och dynamisk.
Kvinnoröster
Få saker är så krävande som kvinno röster. De sträcker sig högt i frekvens och ställer större krav på samspelet mellan diskant- och mellanregistret än manliga. Men även kvinnors röster får klang av bröstkorgen och det finns mycket energi även i det nedre mellanregistret, så de sätter både kabinettresonanser och samspelet mellan bas- och mellanregistret på prov.
Som representant för kvinnliga singer/songwriters är Sophie Zelmani idealisk. Låten ”Memories” från albumet ”Love Affair” är fint inspelad och har både gitarren och rösten nära mikrofonen. Sophies röst är viskande och ytterst luftig. Pioneer får fram klangen från gitarrlådan på ett frodigt och känslosamt sätt. Medan den större släktingen S-1EX visade sig vara ytterst ärlig, välupplöst och mycket energisk i vårt förra testrum, är lillebror lite annorlunda i klangen. Åtminstone i våra relativt nya lokaler dit vi flyttade i januari 2007. Den större modellen var in kopplad till den förra versionen av Précis-förstärkaren, som rent klangmässigt är tämligen lik den nya, fast inte var fullt lika energisk i basen och hade en aning mindre upplösning i toppen. Intrycket av den mindre högtalaren är att den är fylligare i det nedre mellanregistret. Den är varmare och man kan faktiskt få en känsla av att den låter större. Vi var tvungna att flytta ut den en bra bit från bak- och sidoväggar för att undvika alltför mycket mellanbas. S-3EX kan lätt bli lite ”bumlig” om det inte får tillräckligt med spelrum. Det slutade också med att vi lutade högtalaren en aning framåt, genom att justera längden på fötterna, för att inte ljudet skulle träffa för högt.
Gitarren är stor. Det är rösten också. Sophie låter fylligare än vi är vana vid. Allting låter synnerligen sammanhängande och ljudbilden har en behaglig värme.
Mansröster
Djupa mansröster bekräftar värmen i det nedre mellanregistret och det övre basregistret. Hör bara på hur Leonard Cohen trycker till i basen i ”Waiting for the Miracle”. Här finns det massor av energi som gör att rösten låter större än den brukar.
Pioneer mot Audiovector
Väl medvetna om att den mycket mindre – men lika kostsamma – Audiovector S3 Avantgarde är både rik på bas och superluftig i diskanten, kopplar vi upp den bredvid för att höra skillnaderna.
Något väldigt speciellt händer när Sophie Zelmanis spelar ”Memories” på nytt. Rösten är markant luftigare. Klangen från bröstkorgen är lite tunnare men i gengäld får tonerna en bättre sammanhållning i det ljusa röstregistret.
Gitarren är lite tunnare i sitt mittersta register, men det finns gott om bas här också. Till att börja med framstår S3 Avantgarde som avsevärt mer detaljerad. När vi byter tillbaka till S-3EX är det som det finns en maskerande puckel i nedre mellanregistret och det finns inte heller lika mycket nyanser i toppen. Till en början blir vi ordentligt besvikna. Audiovector har helt enkelt en öppnare spelstil och ljudbilden svävar mer i luften. Pioneer presenterar musiken på ett mer kompakt sätt. Men ju mer vi lyssnar på S-3EX desto mer positiva blir upplevelserna. Den riktigt korrekta ljudmässiga sanningen ligger nog någonstans mellan Pioneer och Audiovector, och det handlar väldigt mycket om personlig smak vilken man föredrar. På den här musiken.
Klassiskt
Med klassisk musik à la Mozart har S-3EX en fyllig och engagerande spelstil som alla instrument tjänar på, i synnerhet kontrabas och cello. Fioler är inte lika luftiga som med S3 Avantgarde, men frågan är om inte Audiovector lurar oss genom att lägga till lite extra i toppen. Pioneer-högtalarna låter synnerligen sammanhängande och fint.
Samt har en tyngd i basen som inte Audiovector kan mäta sig med. Pioneer kan dessutom spela mycket högre. De har inte samma placeringsförmåga eftersom ljudbilden inte presenteras med lika mycket luft och rymd mellan instrumenten, särskilt i bredden. Samtidigt återges varje instrument lite väl luftigt av Audiovector, så de blir mer abstrakta. Med Pioneer är varje instrument definitivt fysiskt.
Rock
Ska det festas så är det utan tvekan Pioneer som drar det längsta strået. Med en välljudande rockplatta, som exempelvis Rage Against the Machines debutskiva, blir det mer tryck och allmänt roligare med Pioneer än med Audiovector. S-3EX har en bättre sammanhållning från nedre mellanregistret ned till basregistret, där S3 Avantgarde är lite tunn. Det betyder att rytmerna återges mer kraftfullt från Pioneer, och att distade gitarrer är fetare och har ett bättre driv. Men känsligheten är beskedliga 88,5 dB, så det krävs en ganska så kraftfull förstärkare för att högtalarna verkligen ska blomma ut.
Slutsats
Pioneer S-3EX är stora golvhögtalare med ett ganska så sexigt yttre. De låter både musikaliskt och synnerligen tufft. De kombinerar hifi-egenskaper med ett ordentligt rocktryck på ett övertygande sätt. De ligger på den fylliga sidan om helt neutralt och behöver stå i ett stort rum för att basen inte ska bli väl dominerande.
S-3EX låter naturligt och sammanhängande. De försöker inte imponera genom att pressa ut detaljer, utan förmedlar musiken till lyssnaren på ett oansträngt sätt. Det finns högtalare som har mer luft i diskanten och Pioneer-högtalaren kan verka lite överdrivet energiska i det nedre mellanregistret. Den som föredrar elektrostater låter sig därför kanske inte förföras av S-3EX. Men de som vill ha en rejäl High End-högtalare som får fram musiken på ett fysiskt och rytmiskt sätt, med dynamiken bevarad i en stor ljudbild, bör låna ett öra till Pioneers nya högtalare.
