Allt började 1977. Den lilla forskningsinstitutionen Audio Púrus ix drogs igång av den unge Ingvar Öhman som sedan 4-årsåldern kallats för Ingenjör Öhman, Ingengör´n eller bara Öhman. Andra strängar på hans lyra inkluderar cellist, hobbykompositör och fysiker. Inom fysiken är det framför allt elektronik, ellära, akustik och elektroakustik, statisk och dynamisk mekanik samt framför allt - över 11 års forskning inom psykoakustik (läran om HUR vi hör och VARFÖR vi hör som vi gör). Första året ägnades nästan uteslutande åt att utveckla den tekniska ljudkälla som behövdes för studien, och som idag är känd som "audiologimonitorn" pi60. Konstruktionen stod klar i januari 1978. Sex år senare, 1984 registrerades även verksamheten ekonomiskt sedan en mindre produktion av pi60 startade på beställning. Denna högtalarkonstruktion som nu blev tillgänglig för allmänheten i mycket liten skala, var alltså exakt samma modell som Öhman använde i sin forskning. Sedan 1989, då Audio Púrus ix avvecklades, har verksamheten hetat Ino Audio, eller Ino Audio-Animation (som betyder levandegjord lyssning) om man skall vara noga. Det otroligt vackra par högtalare som blev våra recensions- och referensobjekt är företagets flaggskepp bland fullregistersystem; Ino pi60s, där alltså "s" står för Signatur.
Namnet pi?
Vad står då det något okonventionella namnet "pi" för? För att citera Ino Audio: "Alla Ino Audios fullregistersystem har dimensionerats för exaktast möjliga musikåtergivning vid bruk i ett normalt välägnat lyssningsrum. Ambitionen har varit att ge dem förmågan att med hjälp av en god musikinspelning skapa illusionen att den inspelade musiken återuppstår levande, en ljudlig illusion skall projiceras framför lyssnaren". Detta kan alltså härledas till namngivningen, som till skillnad från vad många gissar, inte har något med matematiska formler att göra. Namnet "pi" är istället en förkortning för "phonic illusion" - det vill säga "ljudlig illusion" på svenska, och mer träffade namn än så skulle jag inte kunna ha kommit på själv med tanke på hur dessa högtalare låter. Sifferbeteckningen som följer därpå är ett ungefärligt mått för citat: "den mekaniska volym vari lågfrekvenselementen huserar". Enkelt sagt är alltså siffran ett storleksmått på högtalaren. Namnet pi60 är oförändrat idag sedan modellen för första gången döptes på 80-talet.
Signaturmodellen
Ino pi60s är en vidareutvecklad version där endast den grundläggande konceptuella uppbyggnaden är gemensam, men varje detalj vad gäller utförandet har ägnats extra omsorg hos pi60s. Konstruktionen är en resa i kompromisslöshet där varenda del i högtalaren är omgjord från pi60 och designad för att maximera varje parameter - därav namnet "signatur". Det kan vara svårt att med blotta ögat se skillnad på modellerna om de inte står sida vid sida, men en stor skillnad utöver elementen är bland annat kabinettet som är oerhört massivt och laminerat i flera lager vilket ger maximal dämpning. Totalt väger pi60s med sina 30,5 kilo hela 7,7 kilo mer än pi60. Man kan säga att intensionen med pi60 är att hålla sig inom en viss budget med maximal kvalitet, medan pi60s saknar sådana begränsningar. Men smakar det så kostar det, ibland.
100 finishar och upp till 3 års väntetid
När man beställer högtalare från Ino Audio så får man räkna med EXTREMT lång leveranstid. Det kan i värsta fall ta ett par år eller mer innan man ser sina högtalare på plats, men det är definitivt värt väntan - tro mig. Leveranstiden beror delvis på kvaliteten eftersom tillverkningen inte sker i stressad fabriksmiljö, utan är ett resultat av minutiösa hantverk in i varje detalj. Allt ifrån element som tillverkas efter exakta blue-prints från Ingenjör Öhman, till delningsfilter, spolar och andra elektroniska detaljer. Men mest tid tar förmodligen tillverkningen av själva kabinetten då det finns ett försvinnande litet antal snickare på marknaden som har tillräckligt hög kompetens och noggrannhet för att få tillverka dessa kabinett. Som en del i beställningsprocessen har man också möjlighet att välja sin egen finish ur ett urval på cirka 100 olika faner och i det närmaste ett oändligt antal lacker. Till detta kan man också välja glansnivå, ända upp till 98% glans vilket motsvarar "pianolack". Personligen valde jag finish till BigScreens exemplar baserat på det estetiska intryck materialet gav mig, och föll för den äkta jakaranda som företaget kommit över från ett restlager daterat till 70-talet. Med 90% glans är lyxintrycket totalt och man kan lätt finna sig sittandes i tysthet och bara beundra konstverket. Jakaranda i sig med sin oerhört vackra ådring är verkligen ett respektingivande naturligt konstverk av Moder Natur och i kombination med en så väljudande högtalarkonstruktion är resultatet fantastiskt vackert. Men smaken är naturligtvis olika och många finner också själva formgivningen i övrigt på Ino-högtalarna vara trist och intetsägande, men man skall komma ihåg att alla mått, vinklar och hörn är noga uträknade för akustisk korrekthet i första hand, och inte design. Men med ljud som detta så blir allting vackert ;)
Byggsats eller ej
För att spara på sina utgifter så väljer många att köpa Ino Audios högtalare i byggsats. Det kan spara en hel del slantar, men den handritade byggbeskrivningen är dessvärre inte den mest utförliga, tydliga eller lättolkade, så en del förkunskaper och/eller insikt i elektronik underlättar. Högtalarna kommer självklart med färdigbyggt, färdigfanerat och/eller färdiglackerat kabinett (förutsatt att man beställt det så) samt med kompletta element naturligtvis, men resten av konstruktionen kommer levererad i delar. (I regel hämtas allt på plats hos Ino Audio i Täby utanför Stockholm). Den svåraste biten är utan tvekan att löda ihop delningsfiltret korrekt och montera allt på plattan som sedan skall fästas i högtalarens inre bakre vägg, precis bakom baselementet. Därefter kommer nästa stora projekt - att skära till dämpmaterialet som är ganska kompakt, styvt och svårjobbat samt att tvinga in detta genom hålet där baselementet skall sitta, och sedan placera det exakt rätt inuti lådan. Detta är en mycket svettig uppgift kan vi meddela. Men när dessa steg är klara så kommer det roliga - att löda fast kabeländarna i respektive element, täta elementöppningarna, samt skruva fast elementen i kabinettet. Och plötsligt så voilá - högtalarna är redo att börja spelas in. (Liksom alla nya högtalare så måste även Ino-högtalare spelas in). För mig tog det längre tid än väntat innan jag upplevde "fullt kräm", men nu efter att ha nyttjat dessa högtalare under några månader (2-8 timmar per vecka) så låter de minst lika bra som när jag för första gången hörde denna modell för många år sedan på plats hos konstruktören. Det bör också nämnas att konstruktören avråder bestämt från att spela in högtalarna forcerat, alltså genom att sätta på musik, dra upp volymen och gå därifrån. Normal musikavlyssning eller filmtittning skall det vara. Med andra ord, ljud varvat med vila! Detta är det korrekta sättet att spela in Ino-högtalare, vilket också betyder att de som inte ens känner till begreppet "spela in" också automatiskt kommer att göra rätt.
Transparens
Att beskriva ljud med ord är dock inte bara svårt utan vanskligt. Det är lätt att tramsa till det med intetsägande fåniga fraser, men om jag skulle göra ett tappert försök att beskriva vad jag hör så kan jag inte komma på ett bättre ord än transparens. Dessa högtalare ger mig intrycket av att de helt enkelt spelar vad som finns på inspelningen, oavsett om det är en musikskiva eller en film. Aldrig förr har jag hört så många nyanser och sådan mångfald i ljudets hela register. Olika inspelningar låter numera faktiskt olika och högtalarna förefaller mig vara oerhört analytiska utan att vara påträngande. Man kan säga att de verkligen låter inspelningen tala. Jag har heller aldrig varit en anhängare av den mycket vanliga tron att vissa högtalare bara låter bra (eller är helt enkelt enbart gjorda för) musik, medan andra enbart skulle fungera bra med filmljud. En bra fullregisterhögtalare är konstruerad för att återge LJUD - musik som film. Vad händer annars när de skall återge filmmusik? Samma filosofi gäller också för surroundhögtalare som till exempel Ino Audios Ambiens-modeller. De är självklart avsedda som just surroundhögtalare, men de låter precis lika bra med musik i surround som de gör med film i surround, (eller filmmusik i surround). Min personliga övertygelse är alltså att en BRA högtalare skall låta bra OAVSETT vad den spelar. Den skall ju bara återge ljud! Må det vara klassisk musik som Mozart eller modern som Rammstein och allt därifrån och emellan till fågelkvitter, dialog, sång, musik och explosioner på film. Ljud är ljud och distorsion är distorsion. Vi älskar det första då det tilltalar en av våra medfödda sinnen, medan det senare är ljudets obehagliga baksida och något man helt och hållet vill leva utan då allvarlig sådan till och med kan ge hörselskador. Jag har själv haft tinnitus under några veckor efter en rockkonsert för några år sedan. Ino pi60s är den enda högtalare jag lyssnat på någonsin som aldrig fått mig att rygga tillbaka av missljud, även om de spelar med ofantliga ljudtryck och volymer. (Detta är förvisso under förutsättning att de matas med förstärkeri av erkänt hög kvalitet). Vi har tidigare använt studiomonitorer som till exempel Yamaha NS-1000, och jag har personligen besökt allehanda studios och hemanläggningar på olika ställen i världen, bland annat i Hollywood. Men inget jag tidigare hört kan mäta sig med detta. Vår studio och hembiorum demas ofta för alla möjliga leverantörer och produktchefer i samband med andra recensioner, och imponatorfaktorn dessa högtalare lämnar har varit påtagligt stor i samtliga fall.
Blytung dynamik
Det som snabbt och enkelt lättast kan beskrivas som transparens kan mer utvecklande beskrivas som följande. Ino pi60s levererar ett ljudtryck och en artikulation som få tidigare har upplevt och de gör det med en så ren klang att det plötsligt är vansinnigt roligt att gå igenom sin gamla musiksamling, oavsett genre. Även filmer upplevs på ett helt nytt sätt. Allting låter nytt, högupplöst, detaljerat och så rent så man nästan kan inbilla sig att man på något högteknologiskt sätt "torkat av" alla inspelningar och tagit bort all form av distorsion. Så fungerar det naturligtvis inte, då en usel inspelning fortrande låter ganska illa, men den låter garanterat bättre än via usla högtalare. Distorsion föder oftast ny och värre distorsion. Så låter det illa nu så är det fel på inspelningen och inte högtalarna - det kan man vara tämligen säker på. Att denna renhet blandas med ljudtrycksresurser och basbotten som är i det närmaste svårbegripliga ger ett intryck som är oslagbart. Ord som massiv kraft, pondus, tryck och blytung dynamik känns lika träffande som lättflytande och obesvärad högupplöst, holografisk artikulation. Tjusiga ord, inte sant? Men faktum är att Ino pi60s kan bokstavligen möblera om dina inälvor utan att vidröra dig med annat än smekande luft, och det är i regel en omtumlande upplevelse för de flesta som lyssnat. Alla subwoofers jag någonsin lyssnat på i hela min karriär, från några tusenlappar till ofantliga summor, framstår numera enbart som överstyrda och bullriga, liksom de flesta massproducerade plastiga vinylklädda högtalare i butik skränar ur sig standardljud. Detta bevisar i sig också att bra fullregisterhögtalare egentligen inte behöver någon subbas, för annat än möjligtvis ännu större ljudtryck. Basen som pi60s levererar är vansinnigt välartikulerad och placerad EXAKT där den skall vara, varken mer eller mindre.
 |
Många audiomänniskor anser att en bra högtalare skall tillföra ljudet en viss karaktär, medan jag och mina kollegor är ganska överens om motsatsen. En bra högtalare skall INTE tillföra ljudet något alls, utan bara återge det som är inspelat, med option på volym. Låt en dålig inspelning förbli som den är och låt en bra inspelning låta som den skall - riktigt bra! Vem målar på Mona Lisa bara för man eventuellt inte gillar hennes leende? Man studerar tavlan och tar med sig sina intryck som sina egna. Självklart tycker inte alla människor om ljudet som Ino Audio står för och som representeras av Ino pi60s. Detta beror på att människor är olika och bär på olika förutsättningar för perception, viket gör att uppfattningar om vad som är bra ljud är väldigt olika. Men följer man den enkla vetenskapliga och fysiska principen med att bra ljud torde vara lika med ofärgat och distorsionsfritt ljud i alla register - då blir det mycket svårt att nå väsentligt högre än Ino Audio pi60 signatur.
Mätning:
Vi vill passa på att också presentera ett par mätningar som visar skillnaden mellan en på marknaden erkänd högklassig trevägshögtalare med konventionellt delningsfilter (ovan), samt Ino Audios pi60s (nedan). Den övre kurvan på respektive bild visar insignalen (en 0,2 ms sin2-puls) medan den undre är ljudvågen som högtalaren ger ifrån sig när den söker återskapa signalen. Mätningen talar för sig själv, även om konstruktören också vill påpeka att örats faskänslighet är mindre än känsligheten för tonkurveegenskaper och distorsion som de kan synas på ett oscilloscop som detta. Så man skall alltså inte heller övertolka pulssvarets betydelse, även om skillnaden går att mäta så tydligt som här...
OMDÖME
I vår mening är detta utan tvekan en av världens mest kompetenta högtalarmodeller och en investering för livet.
|
